Jag vet, jag kom hem igår från underbara Kittelfjäll. Jag skriver mer om det imorgon och lägger in bilder i delar. Säger bara att det var så fantastiskt.

Men nu så har jag extremt ont i halsen och jag hostar som en dåre. Gissar på att jag har blivit en del av influensan, I guess, uschaaaaa säger jag bara. Jag dör och det gör så himla ont att svälja. Och inte kan jag äta något heller. Let me die.

Allting är packat och klart. Min väska är som ett enda stort betongblock och jag tackar gudarna över att det är en rullväska. Jag har packat om den 3 gånger, men nu är allt perfekt. Alternativ, jag säger bara: alternativ.
Bussfan - förlåt för uttrycket - går 19:30. Nej, jag ser inte fram emot det. Men vi kommer fram iallafall, vilket kommer bli en enda stor glädje.

Gött med lov. Äntligen. Slippa plugget och allt annat och bara köra runt i backarna i två dagar - måndag, tisdag - sen bara softa. Kila iväg på fotokursen så att jag någonsin begriper mig på kameran. Sen fortsätta softa. Eftersom att förra året var så jävla bra, så kommer det här året kanske bli bättre. Vem vet ? Men taggad är jag iallafall.

Ha ett bra lov, people. Så hör jag av mig när jag är hemma.

Helt hypad och helt slut. Jag orkar inte packa mer, jag har gjort det hela eftermiddagen och jag tror inte att jag är klar än. Ja, jag kan ha packat för mycket - men jag säger bara: alternativ! Och himla mycket saker att släpa på. Jag ska nog inte skriva mer, har en dag imorgon också så jag kanske kan slänga in ett inlägg innan jag åker. Bussen drar ju vid 19:30 - 12-13 timmars bussresa. Är man hypad eller är man hypad ?

Dunkar NRJ och pluggar matte. För en gångs skull, är det någorlunda lätt. Vi är på ett kapitel som repeterar det vi lärt oss i grundskolan, antagligen inför nationella provet. Tog även tyskaboken med mig hem som jag måste beskriva Stockholm. Det går bra än så länge. Ska väl göra lite kaffe också så blir det perfa.

Var ute och sprang halvtimma-varvet. Rejäl uppiggning. Kom hem tidigare från skolan för att jag följde med Louise till sjukhuset, stackarn. Men inte blir det lathet för mig inte. Mitt lov har börjat, ja - men nu j*vlar, ska jag plugga matte och tyska. Ska plugga tills det inte finns någon morgondag.

Fast förresten, jag måste packa inför Kittelfjäll. Jag åker imorgon!

Om du bara fattade hur mycket jag egentligen saknar dig. Det gör så förbannat ont att det är en distans mellan oss. Tack, gumman för att du kom till min skola och förgyllde min dag. Det borde vara såhär oftare, fast utan överraskningar. Det ska vara normalt. Det ska kännas bra, alltid vilket det alltid gör med dig.

Jag kan inte säga att jag saknar det vi hade, för det har vi nu. För den här distansen mellan oss betyder ingenting. Det enda som betyder, det är att vi håller våran vänskap vid liv. Yanesky, mitt hjärtegull, du betyder så oerhört mycket för mig. Du har alltid funnits där. Alltid, alltid, alltid. Och det här med tjafs och bråk, det händer inte längre mellan oss. Det slutade i tredje klass.

Sedan dess har vi alltid varit så tajta - sen den dagen du skulle byta skola. Den dagen du flyttade härifrån. Den dagen du flyttade till Uppsala. Och jag håller dig närmare än så, för jag vill inte förlora dig. Jag vill bara inte det, för du är en skatt i mina ögon. Du är en av de finaste människorna jag vet. Du är helt perfekt i mina ögon, trots flawsen som alla människor har - dom syns inte. För du har en av de finaste personligheterna man kan ha.

Gumman, tre saker ska du veta. Du har en extrem torr humor man inte kan förstå sig på, men det gör dig så himla speciell och underbar. Distansen betyder ingenting, för det är våran vänskap som betyder något. Och den tredje - jag kommer aldrig att släppa taget. Vänner kommer och går, men det är våran vänskap som består. Och det har vi två insett själva. Det är så vi ska hålla.

Te amo, mi hermana. Ahora y para siempre. Den som skapade Google Translate är en legend ♥

Yo.. sitter hos min moster och är barnvakt - cashing i kassan. Märker hur tråkigt mitt liv egentligen är, för jag gör ingenting på helgerna. Kanske göra som de flesta i min ålder, fullt ös medvetslös. No offense, dåligt humör.

Lyssnar på Ed Sheeran som är helt underbar. Åh, hans musik ♥ När jag lyssnar på hans musik, kan jag liksom bara koppla av. Drömma, tänka på livet liksom. Ibland önskar jag att jag kunde skippa plugget, skaffa en tidsmaskin. Att USA inte var i en dålig situation i ekonomin så jag faktiskt hade flera anledningar till att bo där. Börjar tänka på om det är någon mening. Om England är något för mig egentligen. Nej, vi får se vad framtiden tar mig. Så länge jag gör den som jag vill att den ska bli, så är jag inte orolig.

Allt känns för jobbigt.
Jag orkar inte bära tyngden på axlarna längre.
Jag vill släppa allting, men det går inte för det fylls bara på.

Jag är skoltrött så det sjunger om det. Jag har kommit försent till skolan i två veckor nu, struntar i arbetet - jag menar, kemin ? Namn och klass sen poff, så var jag borta. Tyskan som jag en gång hade MVG i, riskeras jag att få G i. Det tär i mig som fan, för en gång i tiden var jag riktigt bra på språket. Lärare som leker psykologer och tror att de känner mig - "Ja, Isabelle.. jag förstår att det är svårt för dig.." - ey, bitch.. you don't know my whole story and I'm not intrested to tell you that either, so please, shut the fuck up. Nej, men jag är trött på lärare som ska ta den där typiska psykolog-tonen och prata med en. No, just no. Sluta bry dig, liksom.

Jag fattar inte vad det är med mig längre. Förut var jag studiemotiverad och allting flöt på. Särskilt på vårterminen, för höstterminen var bara pest och pina för att skolan hade börjat. Nu så har allting fallit isär. Betyg som sjunker och jag är inte alls studiemotiverad på vårterminen. Tvärtom, jag skiter i allting. 

För stunden, en väldigt lång stund på en månad, vill jag gräva ner mig i ett hål och bara begravas och gå under. Jag orkar inte längre. Mina krafter är slut. "Ty när jag är svag, så är jag stark" - competely bullshit. Försökte finna någonting ur Bibeln för att må bättre, men allting suddades ut. Det finns ingenting längre. Mina krafter har tagit slut, så jag kan inte längre tro på en Gud. Jag är bloody serious.